Packar det som packas kan

Hej på er!

Skriver en rad mitt i packande. Jag ska åka till min bästa vän till lika vapendragare i Umeå. Det blir en delikat helg i bästa vänners tecken. Jag åker själv dit, första resan sedan.. Jag minns inte.. Jo jag var till Stockholm när Snart Fyraåringen var dryga året. Här ska energitanken fyllas med skratt och bekväm tystnad. Underbart.

Packa har med åren blivit bättre på. Som tur är. Förr räckte det inte med en resväska för en natt. Nu kör jag på en stor vandringsryggsäck. Den väskan lugnar mina nerver. Jag tror alltid att min väska ska bli stulen. Vandringsryggan kan jag ha bredvid mig på tåget. Att jag nu erkänner en liten tvångstanke är en annan historia. 

Att nu längta så otroligt mycket efter att få en stund för mig själv kantas av den redan gnagande längtan efter mina små. Jag längtar efter dom innan jag har lämnat dom. Lämnat dom. Jag kan knappt skriva det. Lämna. Nej, mamma ska inte lämna er. Mamma ska fylla på sig själv med sig själv. Mamma är inte bara mamma. Utan människa. Kvinna. Jag måste få en stund att påminna mig om mig själv. Så jag inte tappar bort mig. Bara för att när jag kliver ur min älskade småbarnsbubbla så vet jag vem jag är. 

Så älskade ungar mamma saknar er. Redan.

Nu ska jag försöka få mig mig lite sömn. Så vi kommer upp och hinner kramas en stund innan tåget går.

God natt